Vi ses i Nangijala.
Idag är det en lite tung dag. Denna dag har ett mörkt minne med sig varje år. På denna dag för sex år sedan gick min kära mormor bort.
Jag kommer fortfarande i håg den dagen, tror att jag kanske kan komma i håg den många år till.
Minnet av mormor är ljust, just för hon var en snäll, rolig, kärleksfull & positiv mormor. Hon var aktiv. Man kunde inte tro att hon var runt 80 år.
Hon va en mormor som fanns där, hon bodde nära mig, så det tog inte ens fem minuter att gå till henne. När jag tittar upp på lägenheteshuset där hon bodde så tänker jag på henne, sen tror jag (om hon inte har gått bort) att det finns en dam här i byn som är lite lik mormor, första gången jag såg den damen blev jag rädd. Just för jag trodde det var mormor.
Mormor dog av en Hjärtinfarkt. Hon somnade in lungt på sjukhuset, bredvid fanns min mor, moster & mormors ena syster. De hann säga allt som de ville säga, vilket kändes skönt. Jag hade ångest ett tag, för jag brukade gå & hälsa på henne i jämna mellanrum, men just då hade det gått c:a 14 dagar. Ja jag vet jag ska inte tänka så, men jag gjorde så.
Efter nå't år så föll ångesten bort, för jag kunde inte göra något åt den.
<3 Annie-Marie, vi ses i Nangijala, jag saknar dig.
Jag kommer fortfarande i håg den dagen, tror att jag kanske kan komma i håg den många år till.
Minnet av mormor är ljust, just för hon var en snäll, rolig, kärleksfull & positiv mormor. Hon var aktiv. Man kunde inte tro att hon var runt 80 år.
Hon va en mormor som fanns där, hon bodde nära mig, så det tog inte ens fem minuter att gå till henne. När jag tittar upp på lägenheteshuset där hon bodde så tänker jag på henne, sen tror jag (om hon inte har gått bort) att det finns en dam här i byn som är lite lik mormor, första gången jag såg den damen blev jag rädd. Just för jag trodde det var mormor.
Mormor dog av en Hjärtinfarkt. Hon somnade in lungt på sjukhuset, bredvid fanns min mor, moster & mormors ena syster. De hann säga allt som de ville säga, vilket kändes skönt. Jag hade ångest ett tag, för jag brukade gå & hälsa på henne i jämna mellanrum, men just då hade det gått c:a 14 dagar. Ja jag vet jag ska inte tänka så, men jag gjorde så.
Efter nå't år så föll ångesten bort, för jag kunde inte göra något åt den.
<3 Annie-Marie, vi ses i Nangijala, jag saknar dig.
