Tom
Gjorde en grej igår, ja det får jag äta upp. Jag har bett om ursäkt. Mer kan jag inte göra.
Förstår om de blev besvikna. Skäms gör jag med.
Tom är jag nu inom mig.
Har kanske fattat nu, vad vet jag? Är det så här det ska kännas & förlora en närstående? Jag förlorade min momor för 6 år sen, jag kände mig tom & så då med. Jag tänker på henne nu, hon gick bort av äldredom. Detta känns tvärtom, & ja det är ju klart, han blev bara 23 år.
Tittar in på hans facebook, han måste ha varit omtyckt. Många fina ord & hälsningar. Tittar in på hans brors med, han får med fina hälsningar. Samt kusinen.
Nä jag måste ta & göra något nu. Hade lust för en stund sen & lägga mig & sova.
Men nu lyser solen & jag vill ut & gå. Så jag ska ut & gå.
Nä fixa lite kaffe kanske, sen en promenad.