Barnen.
Vet inte hur du hade det när du var liten, när du firade Midsommar.
Min var så här:
Vi var vid dansbanan på dagen, då klädde vi Midsommarstången, dansade (de barn som dansade fick glass efteråt, men de flesta fick ändå fastän de var ej med & dansade). Sen fikade vi med våra familjer.
På kvällen träffades vi igen & firade i hop vid dansbanan igen. Vi barn lekte & så. De vuxna satt & pratade & dansade. & festade. Detta pågick i flera år, & jag gillade min Midsommar tradition.
Nu när jag är vuxen så åker jag till mitt barndomsställe igen & firar midsommar på dagen. På kvällen befinner jag med någon/några vän/vänner.
Men jag har en tanke på alla barn som far illa, som inte har någon föräldrer el. de som har föräldrar som har alkoholproblem.
Det kan inte vara så kul för det/de som ser burken el. flaskan åka ner i farten i picknick korgen bara för att mamman el. pappan vill. Men har föräldrarna frågat barnet/barnen vad de tycker?! Nej, oftast inte.
Jag skänker en tanke till barnen i Midsommar som har problem. Nu är jag inte mamma, & jag vet inte hur jag kommer bli när jag blir mamma.
Nä det kan inte vara lätt & se burken el. flaskan åka ner automatiskt i en korg för det liksom tillhör sillen el. maten. Jag undrar jämt vad barnen tänker, om de törs säga i från el. om de bara står där i tystnad & tänker "Hoppas mamma/pappa inte blir så full så jag får skämmas".
Så mina tankar går till barnen i Midsommar.