Stanna upp & tänk till.
Igentligen ville jag skriva detta inlägg för länge sen. Men orden har fattats.
Jag har 4 stycken syskon & jag älskar alla. De 2 yngsta har en annan mamma, men ändå känns de som "helsyskon" ibland. & jag gör ingen skillnad på de 2 som de andra 2.
Efter fredagens händelse samt mitt kusinbarns bortgång så vill jag bara samla mina syskon & säga att jag älskar de & jag hoppas att vi 5 ska hålla i hop många år framöver.
Man måste stanna upp & tänka till.
Jag ryser i hela kroppen när jag hör el. pratar om fredagens händelse, bekanten "kommer hem" på fredag, det ska vara en minnesstund då för honom. Igår kom min fars sambo till jobbet (hon är en av ägarna) & jag gav henne bara en kram. Sa ej så mycket. Samtidigt gav jag far (som var med) en kram med.
Jag kommer i håg att jag hade inte vart hem till mormor på 2 veckor innan hon gick bort. & jag hade ångest efter hennes bortgång att jag inte hann träffa henne strax innan, även om man inte kunde veta att hon skulle gå bort.
Jag försöker gå hem till farmor oftare, i bland kan det gå långa perioder innan jag går dit. Men jag har mer telefonkontakt med henne.
Med dessa ord vill jag bara säga:
Jag älskar er mina vänner som läser bloggen som jag brukar träffa i verkligheten! <3
Ni betyder grymt mycket för mig!
Ellen, min syster, jag älskar dig! <3 (Tror inte att mina bröder läser min blogg).