Födelsedagsbarn!
Jag jobbade då med min äldsta guldklimp på förskola, hon blev lämnad först av alla barn av sin mamma (har jag för mig), redan på morgonen då hon kom tänkte jag att idag ska de kanske göra snitt. För mamman sa att brorsdöttrarnas gudmor skulle hämta.
Dagarna efter att Filippa hade kommit till världen så var Elvira på förskolan & hon pratade mycket om sin lillasyster. Hon sakande henne, hon tyckte om henne sa hon. Elvira var nyss fyllda 2 år. :)
Hon kunde inte säga Filippa, utan det blev lite annat.
Fraserna var: "Mamma Pappa Pippa hemma", "Pippa Mamma Pappa hemma", Pappa, Mamma Pippa". Jag & mina kollegor svarade "Ja, Mamma Pappa & Filippa är hemma". Mamman tyckte det var pinsamt... ja det kan jag nog tänka mig, men jag sa men det har ni ju gjort... ha ha. Som tur sa (som jag vet) inte Elvira det bland folk på affärer...
Tyckte det var så roligt, samtidigt gulligt. :)
Filippa är ett barn som är mer tystlåten, har alltid varit det. Lik sin pappa både i sätt, utseende. Hennes pappa pratar ej så mycket, han är lugn av sig, det är Filippa med. Men visst hon har sina mindre bra sidor med (men det har ju alla barn).
Sju år redan liksom... hon ska få en bok med Gåtor. När Elvira fyllde (för c:a tre veckor sen) satt Filippa & läste ur Elviras Bellmans historier bok. :)


